Comforting the machine

GIBCA Extended

3:e Våningen

3 september – 17 oktober 2021

GIBCA Extended regionala utställning 2021 är resultatet av ett open call för konstnärer boende i Västra Götaland och curateras av Tawanda Appiah och Simona Dumitriu.

 

Som titeln antyder så relaterar utställningen till den maskin som är nuet. Precis som i Charlie Chaplins Moderna tider är kroppens förfall oundvikligt när den interagerar med maskinen. Konstnärerna visar märken, ärr, reaktioner och tecken på dessa möten. 

 

 

–Tawanda Appiah och Simona Dumitriu

 

Medverkande konstnärer:

Charlotta Hammar

Dominika Kemilä

Kasra Seyed Alikhani

Klara Andersson

MC Coble

Mercè Torres Ràfols

Nina Mangalanayagam

Nontokozo Tshabalala

Shogo Hirata

Trinidad Carrillo

 

 

Skulpturen Inverto 1935-2020,ll är en låda täckt med de leriga kavajerna, skjortorna och ytterplaggen. Lådan står på två skenor av trä. Konstverket spänner från massavrättningarna i forna Sovjetunionen och andra världskrigets fångläger till nutida Göteborg.

På ett fd militärt övningsfält i Göteborg använder Kemilä våld och sparkar kläder i gyttja och lera i syfte att komma i kontakt med sin släkthistoria.

Utan titel, 2016

Del av Provocations, GIBCA Extended 2021 Comforting the machine

publicerat på: GIBCA.se

 

Provocation

Structured around the theme of the city as a machinery of the present time, Comforting the machine synthesised and gave its audience a tight and poignant grasp of truths in the raw. In preparation for the exhibition, the ten artists were also invited to submit something the curators called “Provocations”. The provocation to each artist was a task to expand themselves beyond the walls of the gallery by mapping traces of their work in the region, in history and the future, and to collate them as a string of continuations.

– gibca.se

Då, 2016, visste du att det var viktigt att det inte skulle bli en grav. Inte riktigt en grav, utan en halv. Du grävde en grop utifrån din kropp i sittande position. Gjöt sedan av den i två halvor. Du visste inte varför, men det var av största vikt.

 

Trauma splittrar minnet. Det splittrar identiteten. Och det ger en slags minnesförlust. Det oönskade, den livshotande upplevelsen trängs undan från medvetandet, in i glömska. Det finns ett problem med det. Och det är att kroppen minns. Och den kommer påminna dig om denna upplevelse på en mängd sätt. Sätta sig i kroppen som fysisk oförklarlig smärta. Ge dig minnesbilder, flashbacks, mardrömmar. Traumat behöver plats, det behöver en sammanhållen berättelse med en början och slut för att kunna läka. 

 

Vad sker sen när det oönskade är du själv? När du blir till den andre? Det främmande elementet, som inte rör sig inom gemenskapen, just genom ditt främmandeskap – det som kommer med att vara rotlös, i exil, eller föräldralös i världen. Att inte tillhöra.

 

– Dominika Kemilä 2021

Rulla till toppen