Tråd
En berättelse om mänsklig rörelse
Virserums konsthall
19 april – 29 november 2020
Tråd var en utställning som handlade om människors ständiga förflyttning. Från barndomens hus till ett eget, från landsorten till närmsta stad, från ett land till ett annat. Att vilja, att tvingas eller att drömma om.
2020 var en märklig tid att göra en utställning om mänsklig rörelse. Vårt globaliserade rörelsemönster över världen ledde till att ett virus blev en pandemi. Något som hindrade många av oss i vårt vardagliga rörelsemönster, från att gå och handla, träffa folk, jobba och gå i skolan. Att lämna huset, byn, staden för en annan plats, ens inom landet avråddes vi i från.
Tråd var en utställning som handlade om människors ständiga förflyttning. Från barndomens hus till ett eget, från landsorten till närmsta stad, från ett land till ett annat. Att vilja, att tvingas eller att drömma om. Århundranden och årtusenden igenom skapas nya mönster av förflyttningar över planeten.
Tråden och det textila hantverket har också formats av människornas rörelse. Kunskap och material har spridits via handelvägar. Tråden har spunnits och vävts för att skapa vördade föremål för kropp och hem. Lagts i kistor för den dagen det egna hemmet ska bli verklighet. Givits från en generation till en annan. Varit motor i en industrialism som omformade världen. Som ständigt utvecklas och idag överkonsumeras, alltid närvarande i den globala värld vi lever i.
Deltagande konstnärer var
KR Grundström
Jessica Johannesson
Dominika Kemilä
Evelina Kollberg
Kerstin Lindström
Kristina Müntzing
Kristina Skantze
“Jag omformulerar bortträngda minnen i relation till individ, kollektiv och samhälle. “
Till utställningen Tråd – om människans rörelse på Virserums konsthall beskriver det engelska ordet apart det tillstånd jag arbetar med — att vara separerad i plats, tid och rörelse. I skulpturerna jag gör möts barnets minne med nedärvda erfarenheter av krig, fångläger och tvångsförflyttningar.
I min praktik arbetar jag främst med skulptur och måleri. Skulpturerna är ofta byggda av trä och sönderslitna kläder täckta med färg, jord, aska eller kol. Skulpturerna görs i reaktion på vilka typer av minnen som ges plats i det offentliga rummet i form av monument och krigslämningar, och vilka minnen som tas bort. För att de helt enkelt inte uppfyller idén om den egna nationen.
Skulpturgruppen Den som tillhör hemmet (2017-2018) berör frågor kring makt, tvångsförflyttning och hem. Verken är gjorda av bl a mattor, gardiner och kläder. Formade till bylten. Bearbetade med jord, aska och färg.
Konstverket Landmärke#2 (2018) tillkom under en gästateljévistelse i Vadsö, Nordnorge då jag letade efter fysiska spår av fånglägren som fanns under nazitysklands ockupation av Norge under andra världskriget. Fångarnas gravar fanns inte kvar. Bara de enorma forten av bunkrar. Jag gick i flera timmar längst med kustlinjen och samlade på mig drivved som färdats på havet från Ryssland. Jag bar plankor och staketdelar till ateljén och byggde upp en skulptur där skjortor och jackor spänts upp och överlappas i en träställning. Inspirationen hämtades från kroppens muskler och senor. I processen har jag ställt kraft och rörelse mot livlöshet. Verket har bearbetas med flera lager av färg, aska och lim.
Göteborg 2020-04-02
Dominika Kemilä
